sivertssons

tog bara en timme och tog oss till Berlin.

Och här tänkte jag det skulle bli trevligt med en fin reseberättelse men jag vet inte vad jag ska skriva så det blir lite bilder istället...

Signe fick en boll på löparmässan, den hade hon roligt med hela helgen. Vi åkte tunnelbana till mässan, ett tips, gör inte det om ni har barnvagn!

Vägen hem gick via Brandenburger Tor, där stod det massa matvagnar. Vi testade Fleisch mit brötchen, grillad skinkstek i en liten baguette. Det var galet gott.

Lördagen spenderades på Berlin Zoo & aquarium bland Isbjörnar, vårtsvin och massa andra roliga djur. Signe tyckte bäst om fågelhuset, hon var snabb som en vessla mellan burarna, hade nog behövt sportprogrammet på kameran. Det blev pasta både till lunch och middag och där mellan lite carboloaders, dagen efter var det ju marathon!!

Signe i busartagen på Zoo som var en fantastisk trevlig park.

Och för er som inte vill läsa om hur fantastiskt ett marathon kan vara kan ju bara kolla på bilderna!

Morgonen startade bra, frukost 06:30 och sedan en promenad upp till start. Var lite orolig att hitta, men lemmeltåget av löpare förbi hotellet lugnade mig, det var bara att ta rygg.

Var vid start ca en timme innan lämnade överdragskläder och joggade och stretchade lite grann. Härligt friskt i luften, typ 5-10 grader och klarblå himmel. Kände stor harmoni och lugn. Dagens motto fick bli ingen stress, ha bara roligt.

Marathonfoto (ärligt snodd bild) fångade mig innan start, visst ser jag lite nyvaken ut?

Jag startade i sista startgrupp, men stämmningen där var härlig, mäktig känsla att höra 40.000 personer som jublar när topplöparna presenterades.

Starten gick och mitt första marathon var i gång. Det var väldigt trångt i början, men första 2km var det jättebrett så efter ett par hundrameter kom jag igång med min löpning. Efter 6-7 km var kroppen i gång ordentligt och jag höll mitt planerade tempo (5-5.10/km). Redan här började publiken heja ordentilgt, fantastisk stämmning längs banan som höll i sig hela vägen, grymt peppande. En vanlig dag hade jag nog rusat i väg bara av allt publikstöd, men dagens motto var ju ingen stress, även om jag var tvungen att spring sakta vissa partier när jag inte tog mig förbi muren av löpare framför mig.

Loppets segrare, Makau. Han var i mål på 2.03.38 nytt världsrekord! Jag hade väl hunnit ca 19 km när han kunde snöra av sig skorna och svepa första ölen!

Mitt lopp fortsatte som sagt halvvägs passerades på ca 1.50, Jag hade även intsett att det tog på krafterna att spring om och leta luckor hela tiden, så jag försökte mer och mer ligga och flyta med. Det gjorde i sin tur att jag låg på km-tider på 5.20-5.40, lite för långsamt kände jag men det var fortfarande mer är 15 km kvar.

Inte stressa...

Det började bli varmt, mitt hatobjekt nr 1, tempen hade letat sig upp mot 25 grader och på partierna med sol så stekte det ordentligt.Beslöt mig för att dricka en mugg vatten vid varje vätskestation och hälla en över huvudet.

Fortfarande kändes benen oförskämt pigga. Vid ca 30-33 km blev jag för första gången riktigt frustrerad över att inte komma förbi. Skulle passera 4 timmars farthållarna (dom startade tio minuter innan), men runt dom var det tjockt med folk och det kändes som en evighet innan jag kunde knö mig förbi.

Vid 38 km stod frugan och väntade, och hon lyckades få mig på bild!!!!

Vid 39-40km kom mitt enda bryt. Banan gick spikrakt i ca 1 km och solen lakade ur mina krafter. Hade även glömt att tagit min planerade energigel vid 35 km, så jag fick gå en liten bit och trycka i mig tuben. Sista vattenkontrollen gjorde susen, snabbt i med vätska och sedan var det bara mot mål som gällde.

Stulen bild igen från marathonfoto.

När jag svängde in på gatan Unter den Linden som leder upp mot Brandenburger Tor så bubblade kroppen av positiva känslor, dels såg jag slutmålet och banan kantades av mängder med folk som skrek och applåderade, helt magiskt. Det var bara att skratta sig in dom sista hundra metrarna mot mål. Jag hade genomfört mitt första marathon!

Tiden blev 3.44.46, hade hoppats på ner mot 3.30, men det får bli nästa gång. Jag hade den härligaste löpupplevelsen jag haft och kan säga att det kommer springas fler marathon.

Mötte upp mina älsklingar, och frugan var nog inte lika glad som mig, hon hade kämpat mot avspärrningar och hårda tyska vakter hela dagen, dessutom utan mat i magen. Så hon fick delar av min goodiebag, en chokladcroissant fick henne på bättre humör ;-)

Mina supporters utanför Reichstag där målområdet var. Nu väntade en 2 km promenad hem, gött...

Sista dagen spenderades på stan och vi transporterade oss med buss, betydligt enklare än tunnelbana.

Kockar som vi är var vi tvungna att testa lokala specialteter, hann med både Currywurst och Eisbein mit Sauerkraut. Blev även ett besök på lyxvaruhuset KDW och tråkigt nog hade dom några champagnebarer där.

Mauer Museum vid checkpoint Charlie besöktes också, grymt tråkigt.

Till höger ser ni mig in Currywurstkön. Jag var lite rädd att beställa, han jobbade lite som Soupnazin i Seinfeld. Tysk effektivitet i högform.

Avslutar med en bild på Signe, mest för att hon är så söt.