Årets första marmeladkok
Var i Tvååker och stal lite rabarber förra veckan och det resulterade i årets första sats med marmelad. Det blev inte mer är tre små burkar men jag hade inte så många fler hemma, men jag vet var det finns och vem vet en vacker dag kommer jag och lånar tillbaks dem.
Förra våren hittade jag ett recept på syrensaft och det måste bara testas. Det får nog bli en tur till söderöver för syrenerna på Värmlandsgata är nog inte helt sunda att få i sig.
Jag har många planer just nu men tyvärr orkar jag inte med så mycket. Det är så att jag hinner påbörja massor med projekt och helt plötsligt är det Tomas som står och bakar färdigt och jag har slocknat i soffan.
Det är tur att jag har en snäll man!
Från en mors dag till en annan...
Grattis, Grattis!!!
Kom precis hem från Säröhus där vi firat svärmor som fyllde x0 år i går, det var väldigt trevligt. Inledde gårdagen med sopp och tårtbuffé på Steinbrenner & Nyberg, blev en riktig sockerkick för herr Sivertsson. Man måste faktiskt testa alla tårtor (var nog ca 8 olika).
Åkte sedan till anrika Särö och checkade in på Säröhus, ett trevligt hotell med skön relaxavdelning. Där fanns en bla. en pool som höll 37 grader och små bubbelbadkar, skönt för mina småtrötta muskler. Sedan blev det middag, inte direkt Nomaklass men det var ju inte det viktigaste, trevligt att bara sitta och umgås.
Vaknade tidigt i morse och kom och tänka på att 26 maj är världs MS-dagen. Från att ha firat livet med svärmor så dök tankarna om mammsens jobbiga tid upp i mitt huvud. Känns så orättvist att mamma aldrig fick chansen att leva ett normalt liv den goda tiden (dvs när jag och brodern flyttat hemifrån och mor & far skulle ha det gött) när hon gav mig och brorsan så mycket under vår uppväxt. På fredag är det 9 månader sen hon inte orkade kämpa längre.
Hoppas att en MS-dag kan bidra med pengar till forskning så att bättre bromsmediciner kan tas fram så att dom som får diagnosen kan leva så normalt som möjligt. En blogg som gör mig glad och inspirerad är mina utmaningar, en kille med MS som har löptider som jag är lite avis på. Samtidigt blir jag väldigt taggad, kan han så borde väl jag som är fullt frisk kunna...
Ett varmt varv!
Så här kaxig kände jag mig innan start, jag var inte lika kaxig efter målgång.
Efter att ha löptränat i 11 månader så var det dags att springa dom 21 kilometrarna runt Göteborg. Jag hade verkligen lyckats med min laddning, hittat ett enormt positivt fokus, laddat med vatten och kolhydrater, kände mig redo för att göra en tid runt 1,35. Jag hade dock glömt en liten detalj, den jävla värmen.
Från att ha varit max 15 grader på mina långpass så var det 26 grader i SKUGGAN. På Hisingsidan var det helt sjukt varmt, där grusades mina förhoppningar om en bra tid, då jag inte hade kraft att öka farten som min plan var. När jag kom upp på Göta Älvbron brände solen enormt mycket och jag sprang förbi väldigt många knäckta gående löpare, även ljudet av ambulanser började höras och när jag kom in på Östra Hamngatan och Avenyn låg löpare efter löpare och fick vård, dom såg halvt döda ut, lite läskigt.
Det som räddade mig var skuggsidan på Avenyn och Vasagatan där träden skuggar, tappade sedan lite fart mellan 18-20km men lyckades hitta några krafter och lägga in en spurt sista biten, vilken antagligen gjorde så att det svartnade för ögonen efter mållinjen, men det gick över rätt snabbt som tur var.
Min sluttid blev 1,43,51 helt ok men jag är ändå väldigt besviken, då jag känt mig i sådan bra form.
Saker jag är nöjd med:
- Hade ett bra fokus hela vägen, såg inte trängseln utan hittade hela tiden vägar mellan folket. Jag sprang som i en bubbla, det fanns bara jag...
- Min uppladdning och träning
- Att jag inte var nervös utan hittade en grymt positiv känsla, kändes som jag kunde vinna hela rubbet.
- Att jag insåg att värmen skulle knäcka mig ordentligt om jag hade öka tempot för mycket.
Saker jag inte är nöjd med:
- Vätskebristen, hade vätskeladdat riktigt bra, men fick inte i mig tillräckligt med vätska efter banan, borde nog haft vätskebältet på mig så jag kunde ha styrt mitt intag lite bättre.
- Att jag inte löptränat i bastu.
Mina mål under kommande året:
- Springa milen under 40 minuter
- Halvmara en bit under 1,30 (borde var under 1,20 om jag ska slå Spring-Therese)
- Lära mig byta blöjor (utan att kräkas)
- Hitta en vardag med en extra familjemedlem, kärlek, träning och jobb
Noma - världens bästa restaurang!
Förra helgen tog vi oss en gourmetweekend till Köpenhamn, tre stjärnkrogar på ett dygn skulle avverkas. Fredagkväll började vi med restaurang Herman, som har en stjärna i Guide Michelin. Maten och servicen var fantastikt bra, vi sa att Noma får nog jobba hårt för att toppa detta. Tyvärr glömde vi båda våra telefoner (=kamera) så det bidde inga bilder. Men Herman rekomenderas verkligen för ett besök då det är ganska lätt att få bord jämfört med Noma som är fullbokat månader i förväg.
Så på lördaglunch var det dags för besöket på Noma som har två stjärnor och för några veckor sedan blev utsedda till världens bästa restaurang, lite nervösa var vi båda av någon konstig anledning. Nivån sattes redan när vi anlände i taxin, när en servitör håller upp entredörren så fort bilen stannade, väl inne så möttes vi av ca 8-10 servis och minst lika många kockar som hälsade oss välkomna. Kändes lite konstigt, blyg svensk som man är.
Väl till bords tog vi varsin fördrink (jag skumpa och frugan kallpressad äpplemust), redan då började rätterna trilla in, kock efter kock kom in hälsade fint och satte ner ett litet "drinksnack". Sammanlagt fick vi sju olika saker innan vi ens fått menyer, vi bara satt helt stumma av all snygg mat som trillade in.
Efter lite förhandling valde vi sju-rättersmenyn (inte 12 rätter som jag ville). Jag tog vinpaket och frugan "jos-paket", även här imponerade Noma inte bara med perfekt matchade viner utan också med egen pressade joser och safter. Väldigt imponerande med joser som passade väldigt bra till maten (tex lingon och granjos!!).
Lyckades ta några bilder också, nu har ju Iphone inte den bästa kameran men det blev ok i alla fall. Noma har en helt egen matlagningsstil där alla råvaror finns att hämta i norden (NOMA = NOrdisk MAt)
Första snackset, havtorn "läder" med syltade rosenblad.
coolaste snackset, rädisor med ÄTBAR jord och krasseskum. Bara att dra upp dom ur krukan och dippa i jorden(!)
Snyggaste snackset, Örtsandwich med rökt färskost och vinägerpulver.
Konstigaste snackset, "äppleskiver" (danska munkar) fyllda med syltad gurka och någon finsk rökt fisk!
Konstigt men gött.
efter alla snacks kom en aptitretare (!), Halmbakade betor marinerade i lökaska , friterade maltbollar och ängsyra buljong.
Torkade pilgrimsmusslor med nässelmarinerat korn och bläckfiskjos.
Hav på Noma, pocherat ostron med strandörter, pepparot och syltade fläderbär.
Den här rätten kom in i varsin stor gryta och när locket öppnades var den fylld med stenar och alger och i mitten låg ostronet, doften av hav var rätt cool.
Gös med strandkål och "stjälkar", sellerikräm, örter och sås på brynta gösben.
Bästa och snyggaste rätten, enkelt och galet gott.
Sylatde rotsaker med bakad oxmärg, örter och blommor samt smörad fläsk och dragonbuljong.
Köttbestick på Noma!
Oxkind bakad i 72grader i 24 timmar med brässerad endive, päron, ängsyrakräm och citronverbena.
Selleriis med hyvlad selleri, frusen rotsellerikräm och citronmellis. Fräscht, annorlunda och gött.
Obs! Dessert!!
Sista rätten (puh!)
Glass på gammeldansk med mjölk i texturer (torkad och karamelliserad) samt harsyra.
Till kaffet serverades lite godis, gräddbollar, potatischips doppade i choklad och fänkålfrön och sist rökt kola som serverades i märgben!
Hela måltiden var en fantasktisk upplevelse och den bästa jag har upplevt. När vi var på Noma för tre år sedan var vi ok nöjda, men nu har dom höjt allting väldigt mycket, perfekt service och väldigt annorlunda mat där råvaran smakar som den ska och inte är dödad av massa konstiga kryddor.
Om ni får chansen är det bara att boka ett besök och få en sjuk gastronomisk resa...
På lördagskvällen hade vi ju bokat ett besök på Kiin-Kiin, en thairestaurang som fick en stjärna i vintras. Mycket trevlig restaurang, roligt med fine-dining med thaimat. Vissa rätter var väl inte helt hundra, men allt som allt en prisvärd och annorlunda stjärnkrog.
Nu känns det som det dröjer ett tag till nästa stjärnkrogsbesök men Noma kommer sitta kvar länge i minnet.
Glödhoppor!
Utseende: SSSS
Perfekt runda och exakt tjocklek, dock ett avdrag för den bleka färgen.
Konsistens: SS
En liten seghet, men inte alls i närheten av originalet.
Smak: SS
Ja, här har dom lite att jobba på. Det känns ju att det är glödhoppor, men man vill ju ha mer smak för att högsta poäng ska uppnås.
Känsla/Charm: -S
Ja, inte så mycket att säga egentligen, fabriksbakat i en ocharmig butikshylla är ju inte speciellt roligt.
Sammanfattning:
Strunta i Polarbröd och hämta glödhoppor från frysen på Blåbärsstigen istället, där är dom kanske inte så perfekta i utseende men väldigt mycket godare och bakat med mycket mer kärlek.
En trött fru!
Frugan är en rätt trött fru just nu, tur att hon jobbar sista dagen i morgon. Sen blir det herr Reinfeldt som får försörja henne! I morse var det till och med jobbigt att gå mellan frukostbordet och tandborstningsstationen, Carolina var tvungen att vila sina stackars ben en liten sväng.
På fredag åker vi till Köpenhamn och ska äta på världens bästa restaurang, rapport kommer på söndag....
Vill man så kan man...
Läs gärna denna artikeln först: ljungskog-karriar-over-tvingas-sluta
Känns elakt med personliga påhopp när man inte känner människan men saken är den att jag också har hemokromatos, och jag har aldrig mått bättre eller tränat hårdare än vad jag gör nu. Okej, nu är jag långt ifrån dom träningsmängder som en elitidrottare måste genomföra för att hålla sig i topp.
Det som gör mig mest upprörd över denna artikeln är att dom skriver att hemokromatos är en sjukdom, det är det INTE, Cancer är en sjukdom liksom MS.
Hemokromatos är en genetisk defekt/avikelse som gör att kroppen lagrar järn istället för att göra sig av med överskottet som en normal människa gör.
Detta i sin tur kan leda till att man blir onormalt trött, man får ont i leder inre organen tar stryk osv. Men det finns en enkel behandling som gör att man inte märker av någonting och det är att lämna blod.
Första perioden efter man fått diagnosen är i och för sig rätt tuff med blodtappning en gång per vecka för att få ned järnhalten i kroppen men när den är på normalnivå så krävs bara normal blodtappning dvs 3-4 gånger per år. Vilket en elitidrottare borde klara av att planera in. Jag tror att Ljungskogs beslut att lägga av grundar sig i något annat och att hon tar till hemokromatosen som en ursäkt, men vad vet jag.
Det enda jag vet är att VILL MAN SÅ KAN MAN.
När jag är ute på träningspass och det känns jävligt segt och tråkigt brukar jag tänka på när Tilda och jag åkte pulka i julas, kraftigt sliten av strålningen kämpar hon sig uppför backen och jag hör bakom mig, "jobba, jobba, jobba".
Där snackar vi kämparglöd och vilja. Så om Tilda klarar av att kämpa mot hjärntumör, cellgifter och strålning så borde Susanne Ljungskog klara av att fortsätta en elitsatsning bara viljan hade funnits.
Så, nu har jag taggat upp ordentligt i för morgondagens 25 km pass, det ska regna och blåsa så det blir nog riktigt gött för psyket. Men jag vill springa och då vet jag att jag kan.....
Personlig utveckling!
Är långledig denna veckan, så därför tänkte jag passa på att köra lite extra träning, men vad händer? Jo, körde lite intervaller på löpbandet i går medan frugan var på yoga. Det blev ett riktigt skitpass, magen krampade
sedan började vaden strula och tillsist baksidan lår.
Fylld av revanschlust vaknade jag i morse drog på mig löparkläderna, för att köra ett milpass.
Då vaknade den förståndiga Tomas: "istället för att ut och springa med en stel vad så kanske det räcker med ett spinningpass i eftermiddag".
Så nu sitter jag här fylld av oförbrukad energi efter en långfrukost och väntar på att saluhallen ska öppna så jag kan gå och handla lite sköna vårprimörer som jag kan tillaga till min underbara fru när hon kommer hem i kväll!!
Det är trots allt minst lika roligt att laga mat som att träna, fast på olika sätt....
